Huvudrollen

Jag har senaste året ägnat ganska mycket tid åt att titta på serier. Så fort en serie är slut så panikletar jag på viaplay, svt, Netflix, hbo, dplay osv för att hitta något nytt att fastna i. För mig är det nog första gången i mitt liv som jag hittat den perfekta avkopplingen och faktiskt tillåtit mig själv att koppla av till dessa serier. Jag kanske borde städa mer, promenera, träna, umgås med folk men nej…om det är Netflix jag längtar efter så är det nog Netflix jag behöver.

Det är ganska intressant hur gripen man kan bli av dessa oftast helt påhittade filmerna och serierna när man i självaste verket faktiskt spelar huvudrollen i sitt egna liv som många gånger är minst lika händelserikt.

Till vardags kan nog mitt liv se ganska alldagligt ut. Jag lever ett vanligt familjeliv, lyckligt gift, frisk, med skolväskor som ska packas, fritidstider ska schemaläggas, jobbar 7-16 på ett vanligt jobb och ägnar eftermiddagarna till matlagning, mathandling, hemmaplock, bläddra i reklamen, göra läxor och nattning av barn innan det blir… Netflix och sömn.

Utöver detta utåt sett Svensson-tråkiga liv så händer dock väldigt mycket mer som tar upp mina tankar, min tid och min energi. Jag vill inte blotta alltför mycket privat i denna blogg, speciellt inte då det främst berör andra personer nära mig men de som känner mig vet att runt min lilla Svensson-vardag så cirkulerar en berg-och-dalbana som få hade mäktat med.

Det handlar om att hitta balans mellan vardagen och livet, mellan sysslorna och tankarna, mellan egot och hjälparen, mellan att vara mamma och att vara mig själv. Att spela huvudrollen i ens liv utan manus kan ibland vara krävande men då gäller det att ta paus mellan tagnignarna. 🎬🎥📝

De runtomkring lägger huvudet på sned ibland och säger ”-Hur orkar du?”. Mitt svar är ”-Man har inget val men allt har en mening”

Faktum är att när man möter motgångar så blir man väldigt lösningsfokuserad och bra på att uppskatta medgångar. Om det aldrig hade varit mörkt hade man inte uppskattat ljuset och om livet var en dans på rosor skulle det vara konstigt om man aldrig stack sig på taggarna. Ibland svider det till men det går över och istället för att fokusera på de blödande små sticksåren i fötterna kan man ju fokusera på de vackra rosorna som stundvis får livet att dofta härligt.

Jag har aldrig haft taktkänsla eller kunnat dansa. Men jag fuldansar fantastiskt bra genom livet på en bädd av både vissna, taggiga och fantastiska blommande rosor 🌹