Hjärnans krafter

Att hjärnan består av olika delar som styr olika funktioner vet man ju men oftast behöver vi inte reflektera så mycket över det då det mesta styrs med automatik. Men visst är det intressant och ibland också väldigt påtagligt.

Hjärnan tar ju emot och skickar information i form av nervimpulser som då automatiskt kontrollerar och reglerar medvetna och omedvetna processer… Allt ifrån funktioner i organ, rörelser, temperatur, tänkande, minnen, lustar, känslor, drömmar osv.

I min hjärna har just nu en fantasibild skapats där min hjärna är en fotbollsmatch där alla spelare har olika positioner och är bra på olika saker. Föreställ er nu en fotbollsplan.

Hjärnan består ju av två hjärnhalvor, varje hjärnhalva är ett lag bestående av olika lagspelare som har olika förmågor. Ibland är teamkänslan på topp och matchen flyter på men ibland uppstår vissa samarbetssvårigheter och incidenter på planen.

Lagen spelar på elitnivå för det mesta och tränar konstant dygnet runt. Precis som i alla större matcher uppstår dock en hel del oförutsedda händelser. Någon stukar foten, någon får ett blodsockerfall, någon missar mål, någon gör ett skarpt mål, någon fäller en annan spelare eller börjar bråka på plan, spelare byts ut och tids nog har varenda spelare gått i pension.

Beskrev jag just en fotbollsmatch eller en hjärna?

Dagens match för mig: Vaknar och känner att båda mina hjärnhalvor behöver lite uppvärmning innan matchen kan börja. Väl på jobbet känner jag att matchen är igång och  hjärnhalvorna kör en jämn match, allt flyter på. Plötsligt får jag totalt hjärnsläpp och inser att jag gjort ett litet fel som måste åtgärdas, jag svär lite över hur hjärnan missar mål fullkomligt  ibland. Framåt lunch börjar min hjärnas lagspelare tappa fokus och behöver energipåfyllnad. Efter en lunchpaus börjar nästa halvlek. Jag känner huvudvärk och förstår att någon av mina lagspelare troligen behöver mer återhämtning. Detta åtgärdas med en hivudvärkstablett och en kopp kaffe … (dvs doping) . Efter jobbet uppstår en stressig stund då jag under tidspress ska hämta barn, lämna barn och hinna till ett möte i tid. Lagspelarna lägger i turbon och matchen blir intensiv. Under mötet kommer de sociala spelarna ut på plan. På väg hem under kvällen slappnar spelarna av och kör lite skön stretching efter en hel dag av mål, missar, avbytare och fokus. Skön känsla infinner sig.

Väl hemma tittar jag mig i spegeln och tänker ”nä nu jäklar måste jag snart ta tag i min vikt, jag vill minska i omfång, bli smalare, snyggare – nu jäklar ska jag sluta äta onyttigt och börja röra på mig – bli nöjd med min kropp igen. I nästa sekund öppnar jag skafferiet och tar fram en påse chips. Jag är ju trots allt ledig imorgon…trött…hungrig…väl förtjänt och dessutom är ju chips förbaskat gott.

Jag inser genast att det som just hände var att det blev lite osämja på spelplanen. Ett gäng spelare kom ihop sig och spelaren självdisciplin fick  sig en rejäl spark på smalbenet och fick sätta sig på avbytarbänken. Nästa gång får vi hoppas på revansch 🙂 En helt förutsägbar match där alla spelar lika bra och gör lika många mål vore ju ingen match – imorgon kanske det är helt andra spelare som gör målen.

Hjärnans krafter är fantastiska och man kan inte alltid styra dem eller förutspå vilka delar av hjärnan som kommer jobba bra. Ibland kan man bara vara åskådare och följa matchen med spänning…det viktigaste är att man ser var bollen tar vägen och inte är bollrädd.

Lite lustigt att jag som hatar sport (men älskar chips) sitter och fantiserar om min hjärna som en fotbollsmatch. Lite undermedvetet sportintresse kanske finns ändå!? 😅