Gränser

Det finns gränser för allt men var gränserna går är såklart väldigt individuellt. Att sätta gränser för sina barn när det kommer till regler och beteende brukar sällan vara några problem eftersom man styrs av sina instinkter och hur man vill uppfostra och forma sina barn men gudarna ska veta att det inte alltid är lätt att hålla sina barn inom gränserna – det viktiga är dock att gränserna finns och att man är tydlig med dem, mer än så kan man inte göra.

Att sätta gränser för andra är ofta svårare. Man får/ska bestämma över sina barn men det är inte lika självklart att man får bestämma över andra och därmed är det svårare att sätta gränser ibland. Då handlar det snarare om var dina egna gränser går. Det är bara du själv som kan bestämma var dina gränser går. Hur får personen behandla dig? Hur får personen bete sig i ditt hem? Hur mycket tid ska du offra för någon annan? Hur mycket orkar du hjälpa någon annan? Hur mycket får du dricka på en kväll?

Alla bestämmer helt enkelt över sina egna val och sina egna gränser men det är ändå viktigt att man gör vad man kan för att respektera andras gränser (och såklart även lagar och regler)

Jag har insett med tiden att man inte kan förändra andra. Jag har också lärt mig att man inte orkar låta andra passera ens egna gränser hur mycket som helst och jag har börjar bli bättre på att även uttrycka det. Hur ska någon veta var mina gränser går om jag inte berättar det?

Alla människor får ta ansvar för sina egna handlingar. Jag kan berätta vad jag tycker, ge stöd och även berätta hur det påverkar mina känslor eller mitt mående men bollen ligger inte hos mig. Jag står vid linjen (min egen gräns) och kastar tillbaks de bollar som passerar mig om jag hinner/orkar/vill men måste inte vara med i matchen och jag får lämna spelplanen om jag vill.

Rörigt inlägg kanske? Min hjärna är sån….. /Mvh bollkalle