Gungan

Känner mig tyngdlös samtidigt som jag slungas hårt fram och tillbaks av livet! Livet som jag stundvis vill skalla hårt trots att jag älskar det så otroligt mycket!Skallar man livet får man dock ondast själv, så därför väljer jag att smeka livet medhårs och låta mig slungas hårt. De oundvikliga hårda stötarna har jag tillräckligt med kraft för att dämpa.Ni vet som när man var liten och bromsade den höga farten på gungan med hjälp av sina kroppsrörelser och tyngdkraften. Utan att bromsa med fötterna, utan att be någon om hjälp, utan att hoppa av! Lite så är det med livet…. man får styra farten med hjälp av sig själv.Du skriker åt någon att ”stanna farten”… men isstället får du mer fart! Man kan inte lita på att andra runtomkring reglerar farten. Men du bromsar med din egna kropp. Ibland blir man lite åksjuk, rädd och trött i armarna, men det gör inget så länge man får känna den där hisnande pirriga känslan i magen ibland. Slappna av och låt livets gunga vagga dig till ro.Min energi och min styrka byggs inifrån. Bränslet är den kärlek och den lycka man får utav sina nära och kära. Man måste fokusera på allt positivt i tillvaron för att ladda sina batterier som ger kraft att dämpa stötarna. Som håller livsgnistan i lågor! Hela tiden fylls man på utav allt det där fina som vinner över det dåliga! Slaggprodukter i form av tårar lämnar stundvis kroppen och ger plats för ännu mer energi. Men gungan är inte farlig så länge du håller i dig….En gnista på vift.
En känsla på språng.
En tanke ur spår.
En gunga ur balans.
Men ett liv fullt av liv …
…laddat med positiv energi!