Vänner

Förr hade man klasskamrater, vänner, brevvänner och ett par bästisar samt någon enstaka ovän.

Idag har man kollegor, vänner, facebookvänner, nära väninnor och ex-vänner.

I princip skulle man kunna säga att det ser ungefär likadant ut nu som när man var liten. Skillnaden för de flesta är att man inte längre har samma behov eller samma krav på vad som är en riktig vän. Man har också lättare för att sortera bort vänner ur sitt liv utan att för den delen behöva bli ovänner.

Det är såklart väldigt individuellt hur ens sociala liv ser ut – men den bild jag har av majoriteten vuxna är att man värdesätter tiden med sin familj och sig själv framför tiden med sina vänner vilket oftast är ömsesidigt och accepterat varpå vänskapen förblir stark trots att man inte ses så ofta. De fysiska träffarna har bytts ut mot gemenskapen i sociala medier där man kan ta del av varandras liv utan att kommunicera.

Jag scrollar nyss igenom mina Facebook-vänner. 400 st. Jag skulle kanske inte kalla alla för vänner men exakt varenda en av dessa 400 personer är personer som på ett eller annat sätt gjort avtryck i mitt liv. De flesta är ytliga kontakter eller föredetta nära kontakter men där vi glitit åt olika håll i livet. Vissa av dem klassar jag fortfarande som mina bästa vänner som är viktiga i mitt liv trots att vi ytterst sällan ses, pratar eller skriver – den dagen vi väl gör det kommer det ändå kännas precis som om det var igår. Vissa vänner på Facebook är gamla klasskamrater som jag inte träffat sen skoltiden för 20-25 år sedan men de har en gång i tiden varit en del av min vardag, lämnat avtryck, skapat minnen och därav blivit en liten del av mitt liv. De som inte lämnat avtryck i mitt liv har jag raderat eller avböjt vänförfrågan ifrån. Många av mina vänner på Facebook vet nog inte att de finns på min lista av en anledning, jag kanske borde skriva till var och en. En del personer har jag kanske aldrig ens umgåtts med men de kanske förgyllde min skolgång, var en viktig person på en arbetsplats, har fungerat som förebilder eller inspirationskällor för mig, gjort mig glad eller helt enkelt bara varit omtyckta av mig trots att jag inte känner dem.

För mig är varje liten del av mitt liv, varje upplevelse, minne, förebild eller vän – en viktig pusselbit. Så därför vill jag bevara allt på ett eller annat sätt. Människor som gjort avtryck i mitt liv på ett positivt sätt. Folk som svikit, sårat eller betett sig knas har rensats bort både från Facebook och från mitt liv. Lite som att plocka kantareller – du får med dig massa bös hem som du rensar bort senare 🙂

Att kunna sortera bland människor och vänner är jätteviktigt. Du ska aldrig omge dig med personer som tar mer energi än de ger, som sårar mer än de lyfter, som gör dig obekväm eller som du stör dig på.

Jag har väldigt många fina personer omkring mig. Både nära och på håll. In real life and in The world wide web. När jag möter dessa personer på stan, får till en fikaträff, ser dem på Facebook eller träffas på ett kalas så blir jag varm i hela kroppen. Så fina människor det finns!

Genom livet träffar man många människor, vissa fastnar man för och andra inte. De man fastnar för kanske kommer bli ens vänner. Eller så fastnar de inte för dig men låt det i så fall bara vara så – personkemi är inget man kan laborera med utan helt enkelt något som bildas när det är menat att bli så. Det viktigaste är att man omger sig med människor som ger dig något och i bästa fall kan du ge något fint tillbaks oavsett om det är en smile-emoji, en kram, en kaffe, ett leende, ett minne eller en tjänst.

Vänskap är så mycket mer än umgänge, kärlek och kaffe! Å glöm inte att den viktigaste personen i ditt liv är du! Så länge du älskar dig själv har du minst en vän för livet!