Analysera dig själv

Livet rullar på med jobb, människor, möten, känslor, händelser, sysslor osv. Man bär på olika humör och olika magkänslor och tankar men vi reflekterar sällan över varför vi känner som vi gör, lever som vi gör, tänker som vi gör, mår som vi gör, beter oss som vi gör osv.

Ibland är det därför viktigt att stanna upp och reflektera, analysera och referera. Oftast har vi facit själva och om vi kan sätta ord på varför vi är som vi är och känner som vi gör kan vi bli bättre på att förstå oss själva. Är min bild av mig själv sann eller bara något jag inbillar mig?

Personligen skulle jag rent spontant vilja påstå att jag är stark, positiv, öppen, välmående och lycklig. Det är så jag upplever det.

Men den där ständiga gnagande oron då? Den där hjärtklappningen jag drabbas av? Det där kontrollbehovet? Jobbiga minnen? Tröttheten? Glömskan? Varför påverkar inte allt detta mig till att istället känna mig svag, negativ, instängd, lidande och olycklig?

Jag har analyserat mig själv och jag vet exakt vad allt det där beror på. Men jag har samtidigt minst lika många positiva faktorer i mitt liv som istället framkallar de bra känslorna. Åter igen – balans och fokus. Det handlar om att inte gräva ner sig i det som är jobbigt utan faktiskt fokusera på det som är positivt i livet och bestämma sig för att låta det få dig att må bra.

Oron-den finns ständigt där, särskilt oron för andra. Oron för att något ska hända mina nära eller mig själv. Jag vet varför jag är orolig men jag kan inte påverka det och därför kan jag inte låta det styra hur jag mår.

Hjärtklappningen – jag har kollat upp det och fått medicin för det. Det är inget fel på mitt hjärta. Troligen är det stress och en gnutta ångest som spökar. Men jag känner mig ju inte stressad och jag märker inte att jag har ångest så hur kan det vara det? Jo, jag märker det genom hjärtklappning istället för hjärnkaos och panikattacker – alla kroppar reagerar olika.

Kontrollbehovet-ja det är absolut tärande att inte kunna släppa kontrollen men jag jobbar på det. Jag vet varför jag har blivit sån och jag är också medveten om att 9 av 10 ggr jag känner behov av att kontrollera situationer eller personer i min omgivning så är det inte ens befogat. Just i skrivande stund har jag tex inte fått svar från min dotter på en timme. Genast börjar farhågor rullas upp och jag inbillar mig det värsta. Troligen kollar hon film, sover eller har helt enkelt ingen lust att skriva. Snapkartan är inte på – jag har kollat säkert 10 ggr senaste timmen. Men jag blir lite besatt och kan inte släppa tanken på att få tag på henne. Inser just att jag egentligen inte vill något särskilt utan hörde av mig just pga kontrollbehovet. Hur jobbigt är det inte att svara så fort en sån morsa hör av sig? Nä – hon hör av dig när hon vill. Troligen snart om jag känner henne rätt. Jag måste lägga band på mig själv och analysera djupare varför jag gör såhär och vad jag får ut av det.

Jobbiga minnen – ja de ploppar upp titt som tätt men jag har lärt mig att då byta kanal och se tillbaks på roliga glada minnen istället. Man skulle ju inte spola tillbaks en film för att få se på den där tråkiga inledningen av filmen? Nej om man spolar tillbaks är det ju för att man vill se något igen. Samma sak med minnen.

Tröttheten – känner mig alltid trött, lat och orkeslös. Men när jag ser tillbaks på en dag, en vecka, en månad, ett år, mitt liv – så inser jag att jag orkat med en hel del och det kanske helt enkelt är därför jag är trött. Det är okej.

Glömskan-jag glömmer saker ofta och jag har även många minnesluckor i mitt liv. Jag har analyserat vad det kan bero på. Jag tror det är så att min hjärna har fokus på annat och därför sorterar bort sånt som det inte ges utrymme för. Man rensar i minnet precis som man gör i telefonen, datorn osv. Min hjärna har inte obegränsad lagringskapacitet och jag tror helt enkelt det är min hjärnas sätt att minska stressen för mig.

Skulle kunna skriva så mycket mer ingående om detta men det får bli en annan gång.