Det kan hända att det aldrig är en persons fel att två bråkar.
Alla människor har olika sätt att hantera konflikter. Vissa söker konflikter och andra är rädda.
Ofta handlar konflikter om missförstånd, orättvisor, osäkerhet, kontrollbehov, maktbegär, svartsjuka, olika åsikter eller att den ena eller båda personerna mår dåligt och ej kan hantera sina känslor utan helt enkelt tar ut sin frustration på någon annan som i sin tur försvarar sig.
Är det farligt att bråka? Det finns olika grader av bråk, ibland kan det behövas en liten urladdning för att man sedan ska kunna resonera sig fram till en lösning. Att bråka är dock inte nyttigt för en relation och ingen mår bra av att bråka. Det mesta går att diskutera utan att det blir för hetsigt och många konflikter går att avstyra om man stannar upp och andas, går ifrån och tänker eller helt enkelt har självdisciplin och tålamod.
Alla tycker inte som du, alla gör inte på samma sätt som du skulle gjort, folk gör fel ibland precis som du. Men att bråka kan ofta förvärra problemen istället för att lösa dem. Det bästa är att försöka prata med varandra eller helt enkelt vara tyst.
Man måste välja sina konflikter. Vissa konflikter är helt enkelt inte värda att ta. Bråka om småsaker skapar bara onödig negativ energi och skadar relationen. Om du kan bita ihop – gör det. Du kan lära dig att framföra dina åsikter på ett lågaffektivt sätt och du kan även lära dig att bemöta ilska med just lågaffektivt bemötande.
Jag är nog egentligen en aning konflikträdd men det är egentligen inte själva konflikten som skrämmer mig utan känslan som ofta uppstår efteråt. Jag gillar inte när någon bråkar med mig helt enkelt och jag tycker inte om att gapa och skrika när jag är arg.
Hellre fly än illa fäkta. Hellre bita ihop än att säga något dumt. Hellre tänka igenom det man vill ha sagt än att kasta ur sig något dumt. Hellre utgå från hur jag upplever en sak än att ha åsikter om hur en annan person hanterar det eller bör hantera det.
Att bråka med någon man älskar gör ont och är ofta väldigt onödigt. Att bråka med någon som ändå inte betyder något för dig är ju helt bortkastat. Ofta biter det bäst på motparten att kortfattat, bestämt och tydligt framföra sin åsikt och sedan vända andra kinden till. Ibland kan man lyssna på den andra personen utan att hugga emot och sedan konstatera att man tänker väldigt olika. Ofta måste man också konstatera att detta inte leder någonstans och avbryta där. Ofta går det att diskutera saken lugnt senare när adrenalinet lagt sig.
Det finns gränser man aldrig någonsin får passera och tack och lov har de flesta dessa spärrar. Resulterar en konflikt i att den ena eller båda blir hotfulla eller våldsamma så måste man söka hjälp. Dels ska man anmäla om man blir utsatt men det finns även hjälp att få om man har svårt att hantera sin ilska. Du kan lära dig var gränserna går, hur du ska hantera dina känslor, konflikthantering och samtalsstöd mellan fler parter som behöver hjälp att lösa en konflikt eller komma överens.
Jag och min man har levt tillsammans i snart 8 år och ALDRIG bråkat. Självklart har vi varit oense om saker, haft olika åsikter eller irriterat oss på varandra men vi har aldrig haft en konflikt där vi blivit riktigt osams och höjt rösterna. Vi pratar med varandra, accepterar våra olikheter, struntar i småsaker, tjurar ibland men mestadels ger vi varandra positiv energi och massa kärlek. Helt underbart!
